12047795_10156029605545366_556257388_n

Första månaden

Jag har alltid älskat att skriva. När jag var yngre handlade det mest om dikter, sångtexter eller ångestfyllda tonårsdagböcker. På senare dar är det diverse resor som främst har gett mig inspirationen att fylla en tom sida med svarta bokstäver och jag har alltid försökt blogga om både högt och lågt.

Sedan dagen vi landade i El Salvador, alltså på riktigt landade i livet här, är det dock något som ändrats hos mig. Vi vet alla hur miljöombyte eller kulturkrockar skapar ett kaos inom oss. Vi vet att vi efter en semestervecka snarare är utmattade av nya intryck än utvilade och redo för att sätta oss vid kontorsstolen på måndagsmorgonen. Alla som någonsin flyttat vet hur oerhört krävande det är att lära känna en ny stad, att förstå hur busslinjerna går, att kunna koncentrera sig på vad alla runt omkring säger på det här andra språket eller att alltid ha ett leende på läpparna vid möten för att skaffa nya bekantskaper.

Det som skiljer den här praktikperioden från mina tidigare resor, oavsett om det handlat om utbytesstudier eller längre resor på egen hand, är hur förberedelserna sett ut innan avfärd samt mottagandet när vi kom hit. Aldrig har jag blivit så matad med information om ett land tidigare. El Salvadors historia och nutid. Var det är bra att vistas och vilka områden som är no-no. Vilken roll jag kommer ha på organisationen. Var de bästa pupusorna görs. Hur landets regering är sammansatt. Vem som har ansvar för mig om jag blir kidnappad. Hur jag ska reagera om jag ser ett barn få en smäll på käften.

Missförstå mig inte, allt detta har varit oerhört lärorikt, men det som jag märker nu är hur svårt det är att vara här utan en förutfattad mening, utan att redan ha en bild av hur allting bör vara. Just idag bär jag därför med mig tre inkompatibla bilder. Jag lever med den bild jag fått förklarad för mig hemifrån. Den jag får genom att prata och möta de som bor och verkar här. Samt den som finns inom mig, den som snarare utgår från den jag är, var jag har varit och vart jag är påväg. Och kanske är det här kaoset bildas.

Varje dag ser jag Leo sitta med sitt skrivblock. Hans sinnen registrerar allting som händer och genast får han ner det på papper. Han fyller sida efter sida, oavsett om ett uppslag kan ha ett enda sammanfattande ord (exempelvis ARG!) eller innefatta långa målande miljöbeskrivningar om platsen vi befinner oss på. Alla hans subjektiva upplevelser finns i hans gula skrivbok. Och jag blir så avundsjuk, för medan han sitter där och får utrycka sig i ord är jag fastklistrad bakom min kamera. Detta är något jag inte är van vid.

Här på organisationen är alltså min uppgift att fånga vardagen genom bild och film. Dessa blir i efterhand snarare objektiva än subjektiva för er. Så när jag ska sammanfatta mina första trettio dagar, i ett land som inte ens youtube har vågat sig på att göra en beskrivande kortfilm om, blir det lika förvirrande som ovan.

Därför får ni stå ut med att jag för närvarande kommunicerar bäst genom bild.

IMG_6179
IMG_6381
IMG_6170
IMG_6195
11998528_10156029605255366_1427169899_n
12016604_10156029605730366_1270142282_n
12023122_10156029605060366_1693313933_n
12025538_10156029604935366_711948073_n
12029005_10156029605670366_458615223_n
12042239_10156029605530366_1867325957_n
12047641_10156029605170366_174400505_n
12048617_10156029605305366_1105050028_n
CAD18E47-A00B-4D57-804F-D4505E3C157CB6B2631C-1A4A-4D40-A873-F4A9227CB36C

Comments (0)

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *