IMG_2222

Jag drar!

Imorgon är sista dagen i landet jag hängt under de senaste fyra månaderna, här på andra sidan jorden i det luftfuktiga El Salvador som mitt hår aldrig kommer att bli vän med.

Mitt mål med en utlandspraktik var att bättre förstå vad utvecklingssamarbete innebär samt att möta människorna som varje dag kämpar för att förändra sina liv. Ibland kunde jag innan avfärd undra om detta var naivt och tänka att jag nog bara skulle vara undangömd på en organisation. Jag valde att tona ner mina höga tankar för att inte bli besviken. Det visade sig dock att jag inte hade behövt oroa mig.

Redan för några veckor sedan insåg jag att mina mål har infriats i allra högsta grad. Mitt intresse för utvecklingssamarbete har ökat i och med dess relevans i min vardag och numer råder en närapå besatthet av biståndsdebatten i mitt inre. Jag vet idag att det är detta jag vill ägna min yrkesverksamma tid åt och jag har fått en kunskap i frågan som jag enbart kunde drömma om för sex månader sedan. Jag har dessutom spenderat mycket tid i fält och fått träffa, skratta med och påverkas av den utsatta salvadoranska landsbygdsbefolkningen. För detta är jag alla inblandade evigt tacksam.

 


Kort och gott och blandat vill jag bara nämna det mest uppenbara vi har lyckats producera under vår tid här. Förutom filmen som vi gjorde när ANADES fyllde 25 (som ni förhoppningsvis redan sett), har vi även fått ihop En dag på gården San Jorge och Vad betyder ANADES för dig? ANADES har dessutom fått ett stort ansiktslyft när det kommer till sin kommunikation via webb, i och med ny hemsida och ökad närvaro i sociala medier. Plus en massa massa massa annat! Hur bra?!


 

Jag kommer sakna: Leo, ljumma kvällar, huset, jätteekorrarna utanför fönstret, all frukt (speciellt passionsfrukten), friheten i arbetsuppgifterna, landskapet, vulkanerna, soluppgångarna, Leos bönhummus och sojasås (och all annan mat han lagar), fredagsfilmkvällar, de pålitliga och hängivna pupusakvinnorna, Rapport till frukosten, intrycken, spanskan, vår gata, billiga mojitos, att gå halvnaken hemma samt våra yogarutiner.

Jag kommer dock inte sakna: att vattnet helt plötsligt är avstängt i kranen, brödtutan en gång i timmen, avgasmolnen från bussarna, den begränsade rörligheten i staden, kallduschen, hettan, myggen, luftfuktigheten, missförstånden, internetuppkopplingen, blickarna och ostförsäljarna vid kyldisken på Súper Selectos.

 

IMG_7733 
FullSizeRender-19
IMG_3495
IMG_1004
IMG_1000
IMG_1001
IMG_1031
IMG_1032
IMG_7741
IMG_2184
FullSizeRender-20
IMG_3503
IMG_1845
IMG_2977
IMG_3430

Comments (1)

  1. Babsan 20 december, 2015 at 08:03

    Mmmm Maria, jag längtar tills du är hemma igen! Förstår också att det var första gången du reste som utlandspraktikant men kanske inte den sista? Kanske kan en Mams kan hänga med nästa gång? ♥

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *