IMG_4834

Munnar

Vi kan inte längre vara i Indien. Vi åkte buss, rickshaw, jeep och bil i 15 timmar och hamnade i något som jag bara kan beskriva som Schweiz. Här är berg all over the place, kyliga nätter och vår stuga har hög fjällkänslofaktor (två eldstäder!) med den där svaga doften av brasrök.

Munnar, en halvdags bussfärd från kusten, ligger 1600 möh på sluttningen av bergskedjan Western Ghats. Naturen kring orten är utan dess like. Den skiftar från alla möjliga inslag, stundtals känns allt väldigt svenskt, ibland helt annorlunda. Här finns allt från granar, palmer och tebuskar i överflöd till tusen andra träd jag aldrig har sett förut. Även blommor i alla färger och former, vissa som tydligen bara blommar var 14e år. Jag börjar förstå varför Western Ghats rankas som en av världens mest artrika platser – en av åtta biological hotspots på jorden – och att stora delar av den är med på UNESCOs världsarvslista.

Vi hamnade alltså i en stuga som låg en bra bit utanför Munnar. Hela historien om hur vi hittade hit är egentligen ett blogginlägg för sig, men jag kan (försöka) ge er kortversionen. Vi hade bestämt oss för att ta bussen supertidigt på morgonen för att ha så mycket av dagen därpå som möjligt i Munnar, men det slutade med att vi väl framme ägnade mer än fem timmar på att lotsas i jeepar mellan olika boenden som var antingen fulla, fula eller för dyra. Det skönaste är att någon av oss lätt hade kunnat lackat ur på situationen (med tanke på att vi knappt ätit något och varit uppe sen 02.30), men dagen klassas närmast som den bästa på hela resan. Vi bara skrattade oss ur misären och enades om att vi i alla fall hade många boende vi kunde recensera på tripadvisor! Älskar att resa med dessa lätta människor.

De kommande dagarna kretsade kring skratt, mys framför brasan, häng med bergsgetterna, fotosessioner och vandringar i teplantagen. Samt gudomlig mat. Den svala temperaturen på natten välkomnade vi då jag och Sandra drömde oss tillbaka till barndomens svenska somrar, med morgondagg i gräset, frisk luft och klarblåa skyar på dagen. Vi slapp till och med internet eftersom signalerna hade svårt att hitta hit. För att därför ta reda på hur högt upp vi befann oss frågade jag vår guide som svarade att han hade för sig att vi var på 7000 meters höjd. Jag sa försiktigt att det inte kan stämma, vi skulle inte må så bra vid det här laget i så fall, och tillade undrande om han inte möjligtvis menade feet? Hans svar var dock ett bestämt nej, 7000 meter är det som gäller. Jag svalde min stolthet och höll beundransvärt med om att ja, det var ju högt!

IMG_4937
IMG_4813
IMG_4758
IMG_4820
IMG_4768
IMG_4904
IMG_4940
IMG_4920
IMG_4819

Comments (0)

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *