IMG_7950

Verkligheten

Om detta är den hemska verkligheten. Vad är vi så rädda för?

Hästarna går fritt vid vägarna. I varje hörn i staden finns en däckshop samt en nagelstudio. Äts det inte bönor minst en gång dagen är det skandal. De beväpnade soldaterna får skjuts på flaket av passerande bilar. Varje gata i huvudstaden är bakom galler och bevakas av en vakt. Butikskassörskan blir väldigt förvånad när vi packar våra varor själva. I husen (skjulen) på landsbygden trängs kalkoner, hönor och ankor med katter, hundar, hästar och kossor. Bussarna spyr ut moln med svart rök och det känns som att katalysatorn ännu inte har hittat hit. Det finns alltid en vulkan i sikte i landet. Att höra om ett mord om dagen är inget ovanligt. En yta lika stor som hela Ystad (8 km²) är än idag täckt med lava då vulkanen norr om huvudstan hade utbrott år 1658. I affären kan vi räkna de ekologiska varorna på våra tio fingrar. Längs med vägarna står barnen i sina skoluniformer och väntar rastlöst på skolbussen. Det finns fler frukter och grönsaker på grannens bakgård än på ICA. Bananerna kommer i femton olika färger, smaker, storlekar och namn. Bussen i stan kostar 2 kronor vart vi än ska. Det är inget konstigt att påpeka för sin vän att hen blivit tjock. Inga hus är isolerade. Flera gånger om dagen, från tidig morgon till sen kväll, passerar killen med brödcykeln och låter alla veta detta genom sitt högljudda tutande. I kärnfamiljen ingår även farmor, svärmor, systerdotter och morbrors fru. Att vakna av (eller sova igenom) ett mindre jordskalv i veckan tillhör vanligheterna. Utanför dörren går dagligen försäljare och marknadsför skrikandes sina varor, exempelvis klorin, tortillas, eller bilbatterier. Varje dag får jag minst fyra sms från teleoperatören som fanatiskt uttrycker att jag har vunnit en dollar i nytt saldo om jag bara smsar tillbaka.


Ja, vi har ibland olika vanor, kulturer, förutsättningar, uppfattningar, religioner osv. MEN! Vi är ändå alla samma. 

Vi vill ha kärlek, trygghet, vänskap. Vi vill förbättra våra liv och åstadkomma något bra för oss själva och vår familj. Vi klagar på vår lön och fightas med chefen för att få ökning. Vi diskuterar politik. Vi älskar att hänga på stranden en ledig dag. Vi kör för fort. Vi äter sötsaker och dricker Coca-Cola. Vi är ute och går promenader med vår bästa vän. Vi är arbetslösa. Vi äter tacos som om vi vore från Mexico och det inte fanns någon morgondag. Vi är våldsamma. Vi skvallrar. Vi flyr undan regnet när himlen öppnar sig. Vi kämpar. Vi älskar. Vi lever. Vi bor i segregerade städer. Vi åker kollektivt. Vi tränar crossfit och yoga. Vi står i bilköer i morgonrusningen. Vi pratar om klimatförändringar. Vi tar hand om våra barn. Vi är homosexuella. Vi dricker. Vi dansar. Vi gör misstag. Vi sopsorterar ibland (och ibland inte). Vi känner någon som drabbats av cancer. Vi rastar våra hundar. Vi ser solen gå upp för en ny dag.

Det handlar inte om vart vi kommer ifrån. Jag blir så trött på mig själv när jag stundtals tar den enkla vägen och uppmärksammar olikheterna, det exotiska och annorlunda med att vara här. För jag vet att jag har mer gemensamt med många salvadoraner än vissa svenskar när det kommer till åsikter och livsmål. Och det finns salvadoraner jag inte alls skulle uppfatta som likasinnade, men som många där hemma skulle älska att ventilera med över en inhemsk öl.

Vi måste se bortom allt detta. Vi är alla individer. Det finns inget som bara är mitt. Vi är människor och vi anpassar oss, men vi släpper heller inte allt som känns bekant för oss. Så vi fortsätter att packa våra varor i affären själva. Vi irriterar oss på tutande brödcyklar. Vi slutar inte undra hur många som egentligen fixar sina naglar varje dag. Och det är okej! Det är okej att vara annorlunda, men det är också okej att välja att smälta in.

Så. Hur kan allt detta vara så hemskt? Och vad är vi så rädda för?

Comments (1)

  1. Babsan 27 oktober, 2015 at 21:58

    Vi är rädda för det okända, men när vi upptäcker och befinner oss mitt i det okända så upplever vi inte rädslan.
    Så fint du skriver!

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *