IMG_4282

Yogaweek

Vi yogar i gryningen. När himmeln precis börjar bli rosa och palmtopparna bara kan urskiljas som mörka berg beger vi oss mot salen vid havet. Allting är stilla. Flodbåtarna har inte hunnit ut med några turister, de svarta korparna är ännu tysta och vågorna har inte börjat sin dagliga inrullnings-rutin. Det enda som hörs är den hinduiska tempelmusiken, de muslimska böneutropen samt de kristna kyrkornas klockor – alla religioner lika ivriga att vinna mesta uppmärksamhet.

I Kerala, där jag befinner mig nu, Indiens sydvästligaste delstat, är kristendomen som mest utbredd i landet och runt om syns vita kyrkor insprängda i den annars mestadels hinduiska vardagen. Här är även läskunnigheten som störst och barnadödligheten som lägst, staten är bland de rikaste och mest välorganiserade i Indien. Kustremsan övergår sakteliga i bergskedjan Western Ghats inåt land och naturen med dess tillgångar är hänförande. Det är lägre luftfuktighet här än på Bali, vilket resulterar i ett nära på perfekt klimat. Varma, men inte allt för heta, dagar och stilla, svalare kvällar. Det är (i stort sett) här jag kommer tillbringa mina tre kommande veckor.

Just nu är jag på ett yogacamp utanför samhället Poovar. Även om yogaklasserna och föreläsningarna avlöser varandra spenderar vi mycket tid på att bara va. Jag sträckläser alla böcker jag samlat på mig under resan och försöker undvika att inte plocka nya i ”biblioteket” som finns vid poolen. Det räcker fan nu. Hotellet, som är grymt fint (känner mig väldigt obackpackig för tillfället), ligger precis vid havet och är som gjort för yogahäng. Jag kränger glass varje dag från kvällsbuffén och får smaka på de mest fantastiska indiska grytorna. Sjukt gott.

I helgen hängde jag med min nyfunna svenska vän Nicke på diverse äventyr. Bland annat försökte vi: ta oss in i områdets mest kända tempel (halvnakna, enligt hinduerna som stirrade förskräckt/förtjust på mina bara knän); sluta skratta åt indier som skakar på huvudet när de säger ja; samt tumla runt i havet omringade av traktens femtonåriga kids som tyckte det var ett ypperligt tillfälle att ”råka” nudda på de mest opassande ställena på min kropp när de höga vågorna slog omkull oss (har ni tröttnat på mina långa meningar än? Sorry).

Mina skador avlöser varandra denna resa. Igår skulle jag impa på min yogalärares femåriga son Oskar (jag saknar tydligen att hänga med barn alldeles för mycket) genom att stå på händer i poolen. Första gången gick bra, andra gången simmade jag med huvudet före rakt ner i botten. Så nu springer jag runt med ett jack på näsroten och ett snyggt plåster ovanpå (oroa dig inte mamma, här är ett par sjuksyrror med i gruppen som tar hand om mig). Oskar var dock snäll och sa att jag såg cool ut i plåstret och efter att jag låtit honom låna min iphone för att kolla youtubeklipp är jag såklart en hit. Yes!

Här är allt bra fint, mina vänner. Ju mer tid som går, ju mer vill jag bara stanna. Konstigt nog, men ändå inte. Det är skönt att vara i en bubbla och inte behöva tänka längre än på vilken av juicerna jag ska välja till frukosten på morgonen. Nu ska jag gå och kika på Kohägrarna (fått experthjälp med arten hemifrån av William) som med sin gångstil förgyller mina dagar allra mest (se videosnutt här).

 

IMG_4201
IMG_4218
IMG_4232
IMG_4212
IMG_4260
IMG_4221
IMG_4293
IMG_4287
IMG_4313

Comments (11)

  1. Per-Niklas Häll 16 januari, 2015 at 23:23

    Fantastisk läsning! Vilken blogg! Bästa jag någonsin läst och någonsin få möjlighet att läsa:)
    Extremt spännande att läsa avsnittet om han den där ”nicke” gärna mer sådant!
    Frossa lugnt!
    Hälsningar
    P-baba

    • mawawia 18 januari, 2015 at 14:36

      Haha! Fortsätt gärna att överdriva! Blir svårt att inkludera Nicke-nyfiken i bloggen i fortsättningen, men jag säger till om han har något gästinlägg på gång som du kan njuta av :) Hälsa norr, i söder är det vaaaarmt! Nu kallar glassen på mig.

  2. Babsan 16 januari, 2015 at 23:51

    Underbart Maria! Tur din stora feta näsa var ivägen när du nuddade? bassängbottnen! Jag måste bara få säja det 1 gång: Var rädd om dig! Vi är ngra stycken som vill få hem dig helskinnad!!!!! ♥

    • mawawia 18 januari, 2015 at 14:40

      Näsan hälsar att den inte uppskattar din sarkasm (?). Farligare saker har hänt, mamsen lilla. Var rädd om dig själv du! Puss <3

  3. Sara 17 januari, 2015 at 04:24

    SOM jag saknar dig när jag ser bilderna och läser om din fortsatta resa!! Och SOM jag skrattade när jag såg kortet på plåstret på näsan ;) Äntligen mer inlägg, började nästa ge upp. Måste ju ha något trevligt att läsa nu när man är tillbaka i vardagen. Här flagnas det och äts matlådor och på spåret ser man på på fredagar. Rutin och vardag är vad det är. Men det kommer man in i igen det med :) Får bara se till att planera kommande resor så man har nåt att se fram emot när det blir som regnigast och snöblaskigast. Fortsätt NJUT och LÄS och bara va. Du är saknad!

    • mawawia 18 januari, 2015 at 14:43

      <3 <3 <3 Hade mer än gärna läst en blogg om dina matlådor, toalettbesök, hudavlagringar och långpromenader. Vad du än har för dig vill jag vara där! Snart fixar vi med skidor och mer surf. Love you SS! ;)

  4. Bengt Bolin 17 januari, 2015 at 14:30

    Fantastiskt Maria! Du borde bli författare eller journalist. Underbart att läsa!!/Puss Pa

  5. Paula 18 januari, 2015 at 20:41

    Så UNDERBART Maria!! Du förtjänar varenda sekund! Längtar dock efter dig så sjukt mycket…ska krama sönder dig när du kommer hem.

    Puss och njut!!

    PS: håller med Nicke om att du ser sjukt cool ut i ditt plåster!

  6. Paula 18 januari, 2015 at 20:42

    Menade håller med Oskar, var tvungen att rätta ;P

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *